Hoppa till innehållet

Blogg ·

Varför jag inte kan släppa AI-frågan

Jag är en av volontärerna i PauseAI Sverige och har lagt en del tid under hösten på att bygga vår nya hemsida. Det här är mitt första inlägg på bloggen, och jag vill börja med att berätta varför jag engagerar mig.

När jag först kom i kontakt med generativ AI i december 2022, kort efter att den första versionen av ChatGPT lanserats, var jag entusiastisk. Jag såg omedelbart den enorma potentialen. Men i takt med att tekniken utvecklats i en rasande fart, och jag börjat förstå hur den påverkar oss som individer och samhälle, har fascinationen allt mer blandats med oro. Det var när jag läste Hannes Alfvéns bok Sagan om den stora datamaskinen från 1966 (läs den om du inte gjort det!) som det blev tydligt för mig att vi måste ta kontroll över utvecklingen. Lite otippat kanske.

Det är många saker som gör att jag inte kan släppa vart vi är på väg. I mitt jobb som gymnasielärare ser jag hur ungdomarna anammar generativ AI. Hur AI-verktyg påverkar vårt lärande, ung som gammal, är det ingen som vet. Tekniken har rört sig enormt mycket snabbare än vår kunskap om vad till exempel den kognitiva avlastningen innebär i längden. Jag tror att all teknikutveckling förändrar vad det innebär att vara människa, men det är som att vi inte riktigt reflekterar över det. Generativ AI:s intåg i våra liv tror jag förändrar oss i grunden. Allt är inte dåligt med förändringen, men vi måste få en chans att prata om det.

Det som oroar mig mest är att inte ens de som bygger tekniken säger sig förstå den. Och om de inte förstår hur systemen fungerar, hur ska de då kunna förutse vad systemen gör med oss? Det är inte bara jag som tänker så. Det säger de själva.

Varningarna kommer inifrån

I juli 2026 hade Demis Hassabis, vd för Google DeepMind, skrivit att framstegen går snabbare än vår förståelse av tekniken (Hassabis). I september skrev OpenAI:s forskningschef Jakub Pachocki att han inte tror att något AI-labb har löst hur systemen ska styras och övervakas tillräckligt väl för att ansvarsfullt fortsätta skala upp i maxfart mycket längre (OpenAI). Samma månad skrev också Anthropics vd Dario Amodei att takten i AI-utvecklingen måste sänkas (The Guardian).

Bör man ta varningarna på allvar? I juli tog sig OpenAI:s AI-agenter under ett test ut ur sin isolerade miljö och bröt sig in hos företaget Hugging Face, utan att någon människa hade bett dem om det (OpenAI). Det stannar alltså inte vid ord, och jag tror att det här bara är början på de skador som oreglerad AI kan orsaka.

Forskare inom AI-säkerhet är inte överens om hur stor risken är, och vi skriver om det också i vår FAQ. Men när de som bygger tekniken själva säger att den går för fort, tycker jag att vi ska lyssna. Det här är inte bara hype och marknadsföring. De kan inte slå av på takten på egen hand, men vi kan hjälpa dem genom att ge dem anledning att göra det. Det är därför jag engagerar mig som volontär i PauseAI Sverige.

Vi behöver prata om det här i Sverige

Bara 10 procent av svenskarna tycker att AI är tillräckligt reglerat, enligt en rapport från juni 2026 (Futurion). Ändå syns frågan om de allra mest kraftfulla AI-systemen alldeles för lite i den svenska debatten. Det är svårt att prata om något när nästan allt underlag finns på engelska.

Därför har vi byggt om vår hemsida. Den gamla var i stort sett en kopia av PauseAI:s internationella sajt, på engelska. Nu finns allt på svenska:

Vad du kan göra

Du behöver inte vara expert. De flesta av oss är det inte.

Jag hoppas att vi kommer att växa snabbt, för jag vet att vi som är engagerade idag inte är ensamma. Jag hoppas att vi ska bli så stora att vi hörs ända till Silicon Valley och Washington, Shenzhen och Peking. Jag hoppas att vi kan ta det ansvar som krävs för att våra barn och ungdomar ska kunna känna framtidstro och känna att de behövs.